Länge sen

Länge sen jag skrev ja... 

Det händer mycket omkring mig igen. Det är mycket i skolan att försöka lägga tid på och mycket runt ett av mina älskade barn. Vill inte skriva här vad, men det är tungt. 

Kan ju skriva så här att jag någonstans tror ibland att jag har förståelse för föräldrar som ger upp att kriga för sina barns bästa. Hjälpen finns liksom inte där när man behöver den utan man ska fan vara hur stark som helst psykiskt.

Ena stunden är jag stark och ena stunden tvekar jag. Det är för att det inte är lätt att ha med en riktigt sjuk människa att göra med. Alltså helt bombad i huvudet. Vet inte vad för störningar, många vet jag. Det jag egentligen vill är att slå allt jag har pga det denna vidriga människa gör mot mitt barn. Hur långt ska det behöva gå???? Ja nu fick jag ur mig en del och jag ska försöka orka vara stark... 

För att man måste orka när man är en förälder. Man kan inte ge upp!