Ligger här bredvid dig och tänker på hur stark min kärlek till dig är. Hur jag inatt fick ligga här också och ha dig nära mig, smeka dig, pussa dig och bara finnas där för dig.
Inatt hade du ett anfall, jag hade precis slumrat till och vaknar av att du helt plötsligt rycker till, som en ryckning när man somnar. Men denna liksom smäller till eftersom du kommer åt med dina ben mot väggen. Det slutar inte utan du fortsätter att skaka ca 1min. Har så svårt med det här att tänka tillbaka och skriva. Tänker att jag hittar väl bara på? Vill verkligen inte ta åt mig att du älskade barn har epilepsi. Innan denna på natten hade du 4 till. De orkar jag inte ens skriva om just nu. Men 5 på ett dygn är mycket för dig. Du har haft enstaka nån gång. Vet inte varför jag skriver som detta är till dig, lättare att rikta det så. Kommer ju även vara något du kommer få ta del av när du blir större. Men nu måste jag hinna sova nått denna natt för att orka med morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar