Angelica

Ne nu känner jag mig ledsen. Det är så här, att för 20 år sen imorgon kom min lillasyster till världen, Angelica. Vi har samma pappa alltså min riktiga som jag idag inte har någon kontakt med. Han heter Aulis och hennes mamma Pia. De levde inte länge ihop. Minns inte riktigt hur länge. Men strunt samma så var Angelica mig väldigt nära. För den korta tid vi fick tillsammans var hemsk. Hon var liten, från 0 till 2 år och jag fick skydda henne från mycket. Aulis var narkoman och utsatte oss många gånger för händelser vi inte behövt uppleva. Detta gjorde så att jag fick väldigt starka band till henne. Min söta Angelica. Minns en resa som skulle vara "dröm resan genom Europa" men som blev den värsta resan någonsin. Aulis som körde påtänd i ett sträck. Vägrade att stanna. Vi fick alltså inte mat. Tur att vi hade vätska i lastbilen. Fick väl en smörgås från någon mack om vi hade tur. Man vågade inte tjata för då blev allt bara värre. Han hade snuten efter sig hela tiden. Drog jag min hand genom håret visade jag tecken åt de. Alltså det fanns inga poliser. Angelica fick sova nedanför mina och Pias fötter. Det var inte stor yta. Vi fick sitta i flera timmar i sträck utan ens att gå utanför lastbilen för att sträcka på oss för då kunde vi ju samarbeta med polisen som skulle ha tag på han. Fy fan vilken resa! Många gånger misshandlade han Pia men jag tog då undan Angelica och lekte med henne som ingenting hände. Mm. Blir tom när jag skriver. Gråter. Träffade henne sist när hon var 6 år. Har försökt få kontakt med henne. Men det går inte. Pia vill inte det. Känns som jag blir straffad pga idioten Aulis! Det jag vet är att hon bor i Finland och fyller 20 år imorgon. Önskar att jag får träffa henne någon mer gång i mitt liv. Grattis Angelica! Tänker på dig ofta.